La sua Allegrina

By Helena Brors

Ett shakespearskt under är Alba
“Lilla kommodoren” kallar moster henne
Detta syndfria syndens barn är ren godhet
Hon delar jämt sina russin med Will-mus
Papa kräver att hon ska anslutas till
Hans venetianska exil, i bevar
Från Mamas ”Bedlammanér” och sättet
”Varpå barn behandlas” på den ateistiska
Vegetariska mödernelinjen


Tultan ansluts till ett menageri
Ägt av Papa och Mammina Contessa
Som döper om Alba till Allegra
På venedigvis kuttrar hon “Bon di, papa” 
Denna näpna varelse, som kan bli
Papas enda tröst i ålderdomen, är
Försedd med en kontinental hemgift
Nog för att locka en alpin kavaljer


Mylord överlämnar sin bastardina
I kapucinornas omvårdnad
Med deras tonacor och ostärkta dok
Han gäldar dubbla pensioner till klostret
Där aftonringningen kallar till vesper
Mama bönfaller Papa att ändra sig
Och återföra flickan till Albion
Rädd att hon aldrig ser muntra brasor
Instängd med små marchesor som sällskap
Klädd i stass gjord av Papas pärmantlar


När Zio frambär guld och konfekt
Ger Allegra snasket till sina vänner
Hon visar honom sin carozzina
Vari hon drar sina favoritkamrater
Till hans förtret rabblar hon orazioni
Det plågar honom att en ljuv raring ska
Lära sig böner till sexton års ålder
Hon har mist sin strålande vivacité
Sannolikt till följd av köttätande
Zio spörjer vad han ska säga Mama
Den muslinklädda bambinan önskar sig
En himmelsk kåpa helt i siden och guld
Som Bambinons förgyllda vestitura


I marknadstid plitar Allegra ett brev
Som frågar om Papa kan tänkas besöka
La sua Allegrina, som älskar honom så
Papa varken kommer eller svarar


Från Romagnas febriga våtmarker
Angriper putrid pyrexi Allegra
Papas bankir skickar eskulaper
Vilka blodtappar barnet tills hon
Far till Paradiso blott fem år gammal
Utan att ha ådragit sig någon synd
Klarissorna förklarar henne
För intelligent och charmant för att leva


Allegras död isar Papas blod med fasa
Den livligaste smärta han erfarit
Apotekaren gäldas för att bevara
Hennes späda lik med myrra, aloe, rökelse
Nejlikor, muskot, kanel och svavel
Kadavret läggs i en kista av bly med
Hjärta och viscera i plumbumvaser


Botfärdig går Mylord ut och sprider
Biblar på Joniska öar
I färd med att kristligt skänka allmosor
Och föra flyktingar till Prevesa
Möter han ægeiska Hatajè
Som han klemar bort med faderlig nit
Han utstyr flickan som en surrogatdotter
Och smyckar henne med dyra paljetter
Papa gör bot för sin last med bön
I linje med Wilberforces ideal
I hopp om att elemosina gottgör honom
I den saligförklarades ögon
Diminutiva Allegra var rentav
Nödvändig för sin Papas lycka.

A Shakespearean wonder is Alba
“The little Commodore” Auntie calls her
This sinless child of sin is pure kindness
Always sharing her raisins with Will-Mouse
Papa demands that the sweet bairn join his
Venetian exile, sheltered from
Mama’s “Bedlam behaviour” and the
“Mode of Children’s treatment” in the atheist
Vegetarian distaff family


The tot is added to a menagerie
Owned by Papa and Mammina Contessa
Who rechristen sweet Alba Allegra
Venetianised, she coos “Bon di, papa
This little creature, who may be rendered
Papa’s only comfort in his old age, is
Furnished with a continental dowry
Enough to entice an Alpine suitor


Mylord Papa consigns his bastardina
To the care of the Capuchinesses
With their tonacas and unstarched wimples
He pays double pensions to the convent
Where the evening bell to vespers ring
Mama implores Papa to retract his step
And restore the girl to old Albion
Fearing she never feels cheerful blazes when
Cloistered with wee marchesas for playmates
Garbed in dresses made from Papa’s Peers’ robes


When Zio comes bearing gold and comfit
Allegra shares his sweetmeats with her friends
She evinces him her carozzina
In which she pulls her favourite companions
To his chagrin, she recites orazioni
It galls him that so sweet a creature shall
Memorise prayers ’til the age of sixteen
he has lost her lambent vivacité
Probably the effect of flesh-eating
Zio enquires what he should tell Mama
The muslin-clad bambina wishes for
A celestial coat all of silk and gold
Like the Bambino’s gilt vestitura


At fair-time Allegra pens an epistle
Asking if Papa might come to visit
La sua Allegrina, who loves him so
Papa neither comes to visit nor responds


From the fever-ridden marshes of Romagna
Putrid pyrexia strikes Allegra
Papa’s banker sends physicians
Who desanguinate the child until she
Goes to Paradiso at five years end
Without having incurred any sin
Grief-stricken, the Clarisses pronounce her
Too intelligent and charming to live


Allegra’s death chills Papa’s blood with horror
The most lively sorrow he ever felt
He pays the apothecary to embalm
Her small corpse with myrrh, aloe, frankincense
Carnations, nutmeg, cinnamon and sulphure
The corpse is placed in a lead coffin with
Heart and viscera in plumbum vases


Repentant, Mylord goes about dispersing
Bibles in the Ionian Isles
Bestowing alms in the Christian manner
While conveying refugees to Prevesa
He encounters Ægæan Hatajè
On whom he dotes with paternal ardour
Fashioning her as a surrogate daughter
He decks the girl-child in costly sequins
Papa atones for his vice by prayer
In accord with a Wilberforce ideal
Hoping that elemosina redeems him
In the eyes of his beatified daughter
Diminutive Allegra was, in fact
Necessary to Papa’s happiness.




Inspiration behind the poem:

This is a poem in blank verse about Allegra Byron and her relationship to her father. The general opinion is that Lord Byron neglected his daughter, but it’s clear from his correspondence that he loved her and strived to provide her with the best possible care. I like to think that his extensive charity work for war refugees 1823-1824 was Byron’s self-inflicted penitence for Allegra’s early death.


Helena Brors is a Swedish writer who covers the sex trade, animal rights, eugenics and professional wrestling. Her diagnoses include Asperger’s syndrome, dysthymia, epilepsy and asthma. Helena has taken Film Studies, Fashion Studies, Gender Studies and History of Ideas at Stockholm University. She enjoys Romantic poetry, Gothic novels, Belle Époque fashion and vegan chocolate. X: @HelenaBrors

Previous
Previous

Lord Byron, Upon Inspecting Today’s French Riviera

Next
Next

My Herald Thoughts – A Sonnet